Back to top

Besvarade frågor

För mer än tre år sedan tog min farmor sina sista ...

För mer än tre år sedan tog min farmor sina sista andetag. Hon drabbades av cancer i gallgången & det var bara början på en ny resa. Cancern tog fart och sprid sig till övriga delar i kroppen väldigt snabbt. Som barnbarn och bästavän så ville jag aldrig riktigt förstå hur sjuk hon faktiskt var. Hon gick igenom flera cellgiftsbehandlingar. Hon började tappa hår & det konstigaste av allt var att hon ändrade hårfärg. Min farmor blev ljus hårig istället för mörk. Det var mycket märkligt tyckte jag. Kampen mot cancern var oerhört tuff för oss alla. Varje gång vi sågs pratade vi om saker vi skulle ta i kapp eftersom hennes ork inte riktigt fanns där under sjukdomstiden. Hon sa alltid "när jag blir frisk gumman då ska vi göra allt som vi brukar göra, vi ska återuppta våra fantastiska minnen och ta del av dem en gång för alla" Men så blev det inte.

3 februari 2011 tog kampen slut. Farmor fanns längre inte där som hon tidigare gjort. Jag kunde inte längre höra henne skratta, jag kunde längre inte sitta i hennes famn och jag kunde heller inte ropa hennes namn. Jag blev helt tom. All luft bara försvann. Jag ville inte tro att min farmor lämnat mig. Jag kände mig väldigt ensam. Jag grät tills jag knappt fick luft. Det är ofta detta sker nu också speciellt när jag ska sova. Det är väldigt många gånger som jag somnar för att jag fått så ont i huvudet pga alla tårar.

Tre år har gått och jag tänker fortfarande på om farmor är hemma så jag kan åka och hälsa på henne. Vid flera tillfällen ser jag personer som liknar farmor. Det kan vara på Ica, i skolan, på jobbet, på stan och på gymmet. Inte nog med det. Jag gråter precis lika mycket nu som då. Det räcker med att någon nämner farmor så kommer klumpen i halsen och tårarna i ögonen.

Ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen. Jag är rädd för att prata med någon specialist om just farmor pga att jag inte vill glömma henne. Jag är rädd för att förlora henne ännu en gång.

Hej!

 

Vi förstår att du saknar din farmor och att hon var en mycket betydelsefull person för dig.Du nämner inget i det du skriver om det finns fler betydelsefulla personer i din närhet nu, i din familj eller bland dina vänner? Finns det någon person som du skulle kunna prata med om just detta? Om det inte är så tror vi ändå att det vore bra för dig att prata med någon proffesionell person som kan hjälpa dig att bearbeta din sorg och komma vidare.

 

Du skriver att du är rädd för att prata med någon specialist för att du inte vill glömma din farmor. Att prata om sorg och saknad är ett bra sätt att bearbeta sina känslor och betyder inte att du för den skull glömmer din farmor. Dina fina minnen av henne kommer du alltid att bära med dig genom livet.

 

Vi vet inte din ålder men om du är i skolålder finns kurator/skolsköterska du kan gå till. Är du ute i arbetslivet finns på de flesta arbetsplatser företagshälsovård som din chef kan hjälpa dig att komma i kontakt med. Man kan även ringa till vårdcentralen.

 

Här på Näracancers sidor finns avsnittet Hopp och sorg som kanske kan ge dig stöd och hopp i din sorg. Vi har även ett Forum där man kan skriva och möta andra ungdomar som står nära någon som har eller har haft cancer. I dagarna har vi också startat en ny tjänst som vi kallar Snacka där du kan få direktkontakt med någon som är i liknande situation som du.

 

Sköt om dig!

 

Nära cancer

2014-03-21

Min morfar dog i lungcancer. Hur stor är risken at...

Min morfar dog i lungcancer. Hur stor är risken att jag får lungcancer?

Hej,

 

Vi förstår din oro men risken att du skulle drabbas av just lungcancer (eftersom din morfar hade det) är inte större för dig än för någon annan. Lungcancer är ingen ärftlig sjukdom.

 

Vänliga hälsningar,

näracancer.se

2014-03-20

Min morfar har lymfomcancer i magen, dom har tagit...

Min morfar har lymfomcancer i magen, dom har tagit ett prov på lymfan i ljumsken efter flera veckor blev det mycket svullet och känns som en tjock korv där, läkaren säger att det kan vara vätska det är vanligt efter den sortens provtagning (biopsid tror jag det hette) kan det vara så är min fråga?

Hej!

 

Ja, just som du beskriver det kan det bli. Om man tar bort en lymfkörtel eller gör en annan operation bildas ofta sårvätska. Det visar sig som en svullnad. För det mesta kan kroppen ta hand om vätskan själv och svullnaden går över efter ett tag.

 

Hälsningar,

näracancer.se

2014-03-20

Hejsan. Jag har en pappa som för 3 år sedan fick c...

Hejsan.

Jag har en pappa som för 3 år sedan fick cancer på synnerven. Tumören strålades och krympte men trycket på det friska ögat blev för stort varpå ögat opererades bort och ersattes med en protes. Pappa har sedan dess gått på kontroll utav levern för att det är dit metasterna oftast spriders sig. Vid en kontroll upptäcktes det 3 metastaser på levern. Vid vidare undersökning upptäcktes det förändringar lite här och där i hans kropp. Vi har fått veta att frisk kan pappa aldrig bli. Men genom att ge honom cellgifter kan det bromsa sjukdomsförloppet. Pappa har nu genomgått 3 tuffa cellgiftsbehandlingar och på onsdag den 19 mars får vi veta resultatet. Men nu har hans blodsockervärden stigit otroligt mycket. Pappa hade diabetes 1 innan. Men efter viktnedgång beslutade hans läkare att han inte behövde ta sin medicin mer. Nu hade han 32,8 i värde när han kom in och var nästan inte kontaktbar. Kan cellgifter och betapred påverka detta värde? Är rädd att cancern har spridit sig till bukspottskörteln också.

Tacksam för svar.

Hej!

 

Du har funderingar kring hur din pappas cancer och behandling påverkar hans diabetes.

 

Det är mycket vanligt att man får göra en hel del förändringar i sin diabetesbehandling när man drabbas av cancer. Sjukdomen i sig gör att blodsockret ofta stiger, men eftersom man också kan gå ner mycket i vikt så kan det ändå behövas mindre insulin eller andra mediciner än innan. Det tar ett tag innan man hittar rätt balans. Eftersom det är mer akut farligt med lågt blodsocker än med högt så väljer man ofta att vara på den säkra sidan och hellre låta sockret bli lite högt.

 

Tillsammans med cellgifterna ger man ofta kortison, till exempel betapred. Det gör att blodsockret kan stiga kraftigt under ett par dagar. En del personer tar då extra insulin, för andra gör det inte så mycket.

 

Så sammantaget kan man säga att det inte är ovanligt att den som har diabetes måste göra en hel del förändringar i sin behandling när de får cancer. Att din pappa även skulle fått cancer i bukspottskörteln som skulle orska förändringarna är mycket osannolikt. Eftersom han blev så dålig av sitt höga socker så bör han prata med sin läkare om att justera diabetesbehandlingen igen.

 

Hälsningar,

näracancer.se

2014-03-17

Vart finns ett forum för oss efter 30 år? D finns ...

Vart finns ett forum för oss efter 30 år? D finns även dom som kan behöva ett sånt här forum för oss äldre!

Hej!

Visst behöver man prata i alla åldrar! För dem över 30 så förmedlar Cancerfonden och Cancerkompisar samtalsvänner, du anmäler dig på deras hemsidor.

Hälsningar,

näracancer.se

Hej. Min pappa fick cancer, han dog för två år sen...

Hej. Min pappa fick cancer, han dog för två år sen.Det känns fortfarande både ensamt och tomt..

Men jag vet att han inte lider längre så som han gjorde. Men varför är de så svårt o gå vidare va ska man göra... Är samtidigt rädd för att gå vidare.

Hej!

 

Sorg tar tid. Det finns inte något datum där man har sörjt för länge. Hur stark sorgen är beror bland annat på vilken relation man hade och om man fått chans att bearbeta sin sorg. När du skriver att du är rädd för att gå vidare tänker vi att du är rädd att glömma din pappa. Men sorgen och minnena är inte samma sak. Minnena av din pappa kommer du alltid ha kvar.

Du kanske kan känna igen dig och lära dig mer genom att läsa om att sörja. Känner du att det är svårt att komma vidare i livet kan det vara bra att få professionell hjälp. Det kan också vara skönt att prata med någon som varit med om samma sak som du. Genom att anmäla dig till Snacka kan vi förmedla en sådan kontakt.

 

Vänliga hälsningar,

näracancer.se

2014-03-17

Hej. Min systers bröstcancer har spridit sig och h...

Hej. Min systers bröstcancer har spridit sig och hon ligger sedan några veckor tillbaka på sjukhus. Jag är hos min syster så mkt jag kan. Min svåger säger att den yngste sonen inte vill prata. Jag vet inte på vilket sätt jag kan hjälpa mina syskonbarn 15 och 18 år.

Hej!

Tack för din fråga. Det kan som du märker vara mycket svårt att tala om svåra saker, och det är därför näracancer.se finns. Tipsa gärna dina systerbarn om forumet och "snacka", ofta är det lättare att öppna sig för andra tonåringar. Dessutom kan de vara anonyma här.

Du är viktig för dina syskonbarn även om ni inte pratar om din syster. Försök tillbringa lite tid med dem också, de kan behöva en paus från sjukdomen. Det kan vara allt från en lugn kväll hemma till att ta med dem på bio, skjutsa dem dit de ska etc. Att ha vuxna omkring sig som bryr sig om en, är en stor trygghet.

Lycka till,

näracancer.se

2014-03-17

Hej!! Min lillebror har hodgkind lumfom. Han komme...

Hej!!

Min lillebror har hodgkind lumfom. Han kommer behöva få stamceller av en donator. Ja o min syster har lämnat prover o hoppas vi ska kunna donera. Min fråga är ja har under flera års tid haft lätta cellförändringar i livmoderhalsen. Så dom håller mig under koll men har inte behövt göra ngn behandling.

Kan detta påverka att ja inte få donera om jag skulle matcha?? Mvh therese

Hej!

Nej, att du har haft lätta cellförändringar på livmodertappen bör inte påverka dina möjligheter att donera stamceller till din bror om dina stamceller matchar.

hälsningar

näracancer.se 140314

Hej, jag känner mig så ensam, jag har skrivit fråg...

Hej, jag känner mig så ensam, jag har skrivit frågor här innan, tex, den med att jag inte kan sova på nätterna.. Min mamma gick bort i lungcancer förra året. Men innan hon dog så behandlades hon ju av cellgifter, och när hon började tappa håret så bestämde hon sig för att ta bort håret direkt istället, så pappa klippte och rakade bort alltihop. Men när han höll på och klippa henne så tog jag två "tussar" hår från golvet utan att de såg det. Jag tycker själv att det är ganska knäppt och lite äckligt kanske, men ändå inte. Nu undrar kanske ni varför jag gjorde det och det är pågrund av att min hemskaste mardröm när mamma blev sjuk vad att när hon dog, så skulle jag glömma hur hon luktade, hur hon "kändes" hur hennes mage lät när jag låg på den och hon låg och tog mig i håret och flätade det osv. Jag var så jävla rädd att glömma av min mamma så därför sparade jag dessa hårtussar i varsin plastpåse och har idag kvar dem, och grejen är att jag inte har ångrat det en sekund för att det fungerar, när jag är ledsen och känner att jag glömmer så tar jag bara fram dom mörkbruna tussarna och "andas nära dom" och jag blir direkt "lycklig" och minnen poppar upp av mamma, allt blir så mycket bättre. Men nu kommer jag till frågorna, är detta ett konstigt/sjukt beteende? Vad kommer hända med håret? Kommer det att "ruttna" eller något? Jag vågar inte säga till min syster och pappa att jag har dom, och är lite rädd att de ska tro att jag är psykiskt sjuk om de hitta dom.. Är jag det? Det känns nästan så iallafall, jag sparar ändå hår från min döda mamma, och som det känns nu så kan jag inte slänga dom, dom är det enda som påminner och gör att jag inte glömmer... Hjälp.. Tycker ni att detta är sjukt? Vad ska jag göra?

/ 15 år, snart ett år utan mamma❤

Hej!

 

Vad fint du beskriver dina minnen av din mamma. Det du beskriver gör dig absolut inte psykiskt sjuk. Det är inte ovanligt att man sparar en hårlock. En del sparar en tofs från sina barns första bebishår och en del sparar hårlockar av annan anledning senare i livet. När någon har dött så kan man ha behov att spara vissa saker som förstärker minnet av personen. Eftersom du mår bra av att "andas nära dom" och blir lycklig och minnen poppar upp av dem så är det därför bra att du har din mammas hårtussar.

 

Att göra en minneslåda med saker som påminner om din mamma kan vara ytterligare ett sätt att bearbeta sorgen. Det kan vara vilken låda som helst som du kan göra extra fin, där du lägger ned exempelvis kort, din mammas parfym, hårtussarna och andra saker som påminner om din mamma. Den här lådan kan vara som ett "första-hjälpenkit" eller en pysknapp när sorgen gör sig påmind.

 

Med vänlig hälsning

näracancer.se 2014-03-13

svår hosta vid metastaser i lungorna

svår hosta vid metastaser i lungorna

Hej!

 

Det verkar som en del av din fråga försvunnit, så du får gärna skriva din fråga på nytt till oss så kan vi svara.

 

Med vänlig hälsning

 

Nära cancer

2014-03-13

För mer än tre år sedan tog min farmor sina sista andetag. Hon drabbades av cancer i gallgången & det var bara början på en ny resa. Cancern tog fart och sprid sig till övriga delar i kroppen väldigt snabbt. Som barnbarn och bästavän så ville jag aldrig riktigt förstå hur sjuk hon faktiskt var. Hon gick igenom flera cellgiftsbehandlingar. Hon började tappa hår & det konstigaste av allt var att hon ändrade hårfärg. Min farmor blev ljus hårig istället för mörk. Det var mycket märkligt tyckte jag. Kampen mot cancern var oerhört tuff för oss alla. Varje gång vi sågs pratade vi om saker vi skulle ta i kapp eftersom hennes ork inte riktigt fanns där under sjukdomstiden. Hon sa alltid "när jag blir frisk gumman då ska vi göra allt som vi brukar göra, vi ska återuppta våra fantastiska minnen och ta del av dem en gång för alla" Men så blev det inte.

3 februari 2011 tog kampen slut. Farmor fanns längre inte där som hon tidigare gjort. Jag kunde inte längre höra henne skratta, jag kunde längre inte sitta i hennes famn och jag kunde heller inte ropa hennes namn. Jag blev helt tom. All luft bara försvann. Jag ville inte tro att min farmor lämnat mig. Jag kände mig väldigt ensam. Jag grät tills jag knappt fick luft. Det är ofta detta sker nu också speciellt när jag ska sova. Det är väldigt många gånger som jag somnar för att jag fått så ont i huvudet pga alla tårar.

Tre år har gått och jag tänker fortfarande på om farmor är hemma så jag kan åka och hälsa på henne. Vid flera tillfällen ser jag personer som liknar farmor. Det kan vara på Ica, i skolan, på jobbet, på stan och på gymmet. Inte nog med det. Jag gråter precis lika mycket nu som då. Det räcker med att någon nämner farmor så kommer klumpen i halsen och tårarna i ögonen.

Ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen. Jag är rädd för att prata med någon specialist om just farmor pga att jag inte vill glömma henne. Jag är rädd för att förlora henne ännu en gång.

Hej!

 

Vi förstår att du saknar din farmor och att hon var en mycket betydelsefull person för dig.Du nämner inget i det du skriver om det finns fler betydelsefulla personer i din närhet nu, i din familj eller bland dina vänner? Finns det någon person som du skulle kunna prata med om just detta? Om det inte är så tror vi ändå att det vore bra för dig att prata med någon proffesionell person som kan hjälpa dig att bearbeta din sorg och komma vidare.

 

Du skriver att du är rädd för att prata med någon specialist för att du inte vill glömma din farmor. Att prata om sorg och saknad är ett bra sätt att bearbeta sina känslor och betyder inte att du för den skull glömmer din farmor. Dina fina minnen av henne kommer du alltid att bära med dig genom livet.

 

Vi vet inte din ålder men om du är i skolålder finns kurator/skolsköterska du kan gå till. Är du ute i arbetslivet finns på de flesta arbetsplatser företagshälsovård som din chef kan hjälpa dig att komma i kontakt med. Man kan även ringa till vårdcentralen.

 

Här på Näracancers sidor finns avsnittet Hopp och sorg som kanske kan ge dig stöd och hopp i din sorg. Vi har även ett Forum där man kan skriva och möta andra ungdomar som står nära någon som har eller har haft cancer. I dagarna har vi också startat en ny tjänst som vi kallar Snacka där du kan få direktkontakt med någon som är i liknande situation som du.

 

Sköt om dig!

 

Nära cancer

2014-03-21

Hej!

 

Frågor & Svar är till för dig som är under 30 år och står nära någon som har cancer.

 

Du kan ställa dina frågor till oss, så svarar vi så snart vi kan. Frågor och svar publiceras här. Vi som svarar är läkare, sjuksköterskor och kuratorer. Här ser du vilka vi är. Ju mer information vi får desto bätttre kan vi svara på frågan.

 

Frågor som inte kommer från unga närstående har vi inte möjlighet att besvara. Om du själv har eller har haft cancer ber vi dig vända dig till kliniken där du fått behandling med dina frågor.

 

 

Hälsningar, Nära Cancer

Ställ egna frågor




Skriv in bokstäverna ovan (ej skiftlägeskänslig)