Back to top

Min älskade, älskade pappa

Amanda

2017-09-12 22:06:28

Vet inte var jag ska ta vägen. Hur jag ska hantera situationen eller hur jag ska bete mig. Är livrädd för framtiden, livrädd för dagen då min pappa inre finns mer. Min bästa vän. Min fina underbara pappa. Min idol, vägledare och den person som givit mig så mycket kärlek.

Min värld rasade samman dagen han åkte in akut, hade en misstänkt stroke. Men så var inte fallet. Obotlig jävla cancer i form av en hjärntumör. Där började min familjs resa; lyckad operation och bra respons på cellgifter och strålning, vi såg en glimt ljus i den tjocka dimman. Vi levde efter att älska tills vi inte kunde stå på benen mer, att se efter varandra, ta hand om pappa, skratta, gråta och prata om framtiden som om den vore en självklarhet.

Men Igår kom läkarens besked som en käftsmäll; pappas tumör är tillbaka. Tappade andan. Blev apatisk. Kunde inte röra mig. Mådde illa, ville skrika, ville springa så långt bort jag bara kunde. Men det går inte. Man kan inte springa från verkligheten eller spy tills känslorna kommer upp för att sen lämna kroppen. Nej, man sitter istället som ett spöke rakt upp och ned i soffan. Går till jobbet på autopilot för att det ändå är rätt skönt att känna sig normal för en dag. Stänga av. Glömma bort.

låtsas att allt är som vanligt. Att det är en självklarhet att pappa kommer få träffa mina barnbarn. Att prata om pappa som om inget vore fel. Allt är bra. Allt kommer bli bra. Det är den vardagen jag befinner mig i. En ständig kamp med att lägga undan känslorna tills jag inte ens känner av dom. Men istället jagar dom en i drömmarna.

Jävla cancer. Jävla jävla cancer. Vet inte hur jag ska klara av framtiden. Ver inte hur jag ska hantera sorgen. Hur ska jag klara av att inte kunna ringa min pappa och prata nonstop i 2 timmar. Hur ska jag klara av att leva utan hans humor. Hans energi. Hans sarkasm och ovillkorliga kärlek. Hur ska jag klara av att säga farväl. Hur ska jag någonsin kunna acceptera att hans egna celler bröt ned honom och att man inget kunde göra. Jag är livrädd för framtiden.

Amanda - 2017-09-12 22:06:28
Zap

2017-09-14 17:25:47

Hej Amanda

Gud vad jobbigt för dig. Jag går igenom något liknande just nu, fast min pappa har småcellig lungcancer. Han har behandlats i ett par månader nu och har svarat bra, tumören krymper och är nästan borta. Det är troligt att han - om han blir återställd - kommer få tillbaka den någon gång i framtiden. Av det jag kunnat läsa mig till (och jag har verkligen läst.. oerhört mycket), så överlever man sällan lungcancer, utan det handlar snarare om att köpa tid. Jag försöker att inte tänka så, leva i nuet, men det finns en risk att jag om något/några år kan vara precis där du är nu.

Hur länge var din pappa fri från tumören? Och har läkarna sagt något om ytterligare behandling? Jag hoppas verkligen att det på något vis ska ordna sig för er, att din pappa ska vinna striden och att ni ska få mer tid tillsammans. Att du ska få vara hel! Ta hand om dig.

Zap - 2017-09-14 17:25:47

Skriv ett svar




Skriv in bokstäverna ovan (ej skiftlägeskänslig)

Forumregler

Forumet är till för dig upp till 30 år som står nära någon som har cancer.

Alla inlägg ska vara anonyma. Därför tillåter vi inte bilder i inläggen.Det går bra att använda sitt förnamn. Utelämna inga andra personers namn.

Vi granskar alla inlägg i efterhand och plockar bort innehåll som kan ses som stötande eller kränkande.

För att få mer kontakt med varandra än vad forumet kan erbjuda- anmäl er till vår kontaktförmedling Snacka

Reklam får inte förkomma. Länktips i foruminlägg tas bort. Här på Nära Cancer kan du hitta information och länkar som är granskade och utvalda av redaktionen. Kontakta oss gärna på kontakt@naracancer.se om du har tips på länkar vi borde lägga upp.

Materialet i forumet kan komma att användas för forskning.